bloggermum

imorse var jag panikslagen över hur jag skulle hinna till min intervju, som personlig assistent till en kvinna med ms-sjukdom! Herregud, jag ställde klockan på 06.30, gick och duschade medans min lilla älskling fortfarande snarkade bredvid mig, lagade frukost, klädde på oss kläder.. sen raskt iväg till dagiset med både cykel och barnvagn. Det var en pärs alltså, att ta med sig både cykeln och styra barnvagnen med min vänsterarm, höger arm skötte cykelstyrningen. Vad har jag gett mig in på tänkte jag.. sen promenerade vi i ca 20 min till dagiset, sen cyklade jag snabbt till stan där intervjun ägde rum. Intervjun gick jättebra, dom var trevliga. Enda problemet är att arbetstiderna kan bli ett problem. Jobb kvällstid varvat med dagtid och helgarbete klaffar inte så bra med dagistiderna.. men men.. det får kollas upp så får vi se!!

Alltså, jag har gått med Samuel + en cykel till dagiset i en 20 minuter, sedan cyklat ned till stan i ca 15 min.. har säkert cyklat och promenerat över 1 mil imorse!!! Stolt över mig själv men helt slut...

Nu ska jag skynda mig att cykla iväg och hämta min underbare son på dagiset! Är en cykelfärd på en 30 min nu..

Jag läääängtar tills jag kan ha råd att köpa en biljäkel, fan vad beroende man blir av en jäkla bil när man inte har någon numera!!