Livet som mamma...
Det är så skönt ibland att få vara alldeles för sej själv tycker jag. Men ack så saknaden kan vara S T O R.. min Samuel, mammas gosse, jag räknar dagar, timmar, minutrar, sekunder.. näe, inte sekundrar direkt men när söndag närmar sig så mår jag som allra bäst. Samuel kommer till mamma!! Jippie!!
Jag satt och funderade häromkvällen på vad jag inte har vågat göra med Samuel ännu.. kan ni gissa?? Nej, trodde väl det. Gissningen är svår. Knappt så jag vet om det själv, förrän nu. För nu har jag ju reflekterat över det.
Detta har jag inte vågat göra ännu med min Samuel:
* åka rulltrappa med barnvagnen.. bara tanken får mig att må iiiiiilla, sååå illa. Nej tack alltså!
* gå på ett trångt, mindre café proppat med folk, nej tack! Varför? Man känner sig utittad som att: Vad fan gör du här??
- Ser du inte att det inte finns plats här?
Hur många föräldrar åker rulltrappa med barnvagnen undrar jag?? Hur fan vågar dom undrar jag? Jag har varit med om att jag har varit tvungen att trycka på S T O P P-knappen under två olika tillfällen.. ena gången var när en äldre dam trillade och fastnade med håret mellan rulltrapporna. Chock. Hemsk upplevelse. Andra gången var när en medelålders dam fastnade med sitt ena byxben i rulltrappan, det hann inte gå så långt men ändå. Rulltrappor kan vara hemska.
Varför allt detta negativa skrivande?? Vet inte, bara mina egna reflektioner och så är det ju fredag den 13:e!!! Peppar peppar!!!
